Sångänglar i mitt liv.

Efter dagens sånglektion känner jag att jag vill skriva några rader om de två personer som guidat mig på bästa sätt genom den djungel det innebär att lära sig hantera sin röst och hitta en repertoar som utvecklar den i rätt riktning.

Karin, när jag tog studenten på Musiklinjen i Malmö hade jag redan under studietiden fått möjlighet att pröva på "klassisk sång" och deltagit i några operaprojekt. Jag kände att detta var fantastiskt roligt och ville så gärna fortsätta. Min sånglärare på skolan tipsade mig om Karin Mang som bodde i Malmö.

Så 17 år gammal med en totalt ofärdig röst som klingade direkt illa, om något alls, över tvåstrukna G men med ett bra mellanläge kom jag till denna sångens gudinna. Vi jobbade sakta med säkert och hon stöttade mig under åren då jag tog mig an diverse uppgifter i amatöroperagruppen Opera Semplice som höll till i en skum men underbar källarlokal på Kirseberg i Malmö.
Bit för bit vann jag höjd och kunde sjunga mer och mer sopranrepertoar. Under åren jag läste till sjuksköterska var hennes vackra sångrum mitt ständiga vattenhål där jag närde drömmen om att bli operasångerska och sakta men säkert bestämde mig för att söka Operahögskolan i Stockholm. Hon stöttade mig i valet av repertoar och såg till att fröet till en troligt lyriskdramatisk stämma fick växa i lagom takt. Vi jobbade på repertoar som kanske var lite för stor för stunden, men som inspirerade mig enormt!
 Jag menar, jag sökte med Butterfly till Operahögskolan år 2000 och kom in, det var verkligen inte perfekt men jag tror att det visade att jag hade ett hyfsat fungerande röstmaterial och att jag en vacker dag förmodligen skulle kunna sjunga rollen, vilket jag faktiskt gjorde 12 år senare, på Finska Nationaloperan.

Jag kom som sagt in i Stockholm och min lycka var total.
Problemet var att jag ju inte kunde träffa Karin så ofta och jag behövde hitta en lärare i Stockholm också.
Skolan var tyvärr av den meningen att de inte kunde ge råd gällande lärare för att det då skulle ses som "favorisering"..för mig var det vansinne eftersom jag inte hade en aning om vilka lärare som kunde vara lämpliga och tiden gick..jag prövade några olika men inget kändes rätt.

Till slut fick jag rådet att pröva Christina Öqvist- Matton, som då var verksam på Musikhögskolan. Vi fann varandra direkt, och framförallt, fann jag ett sätt att vinna den höjd som jag aldrig tidigare haft en naturlig tillgång till. Tack vare den sunda och lätta teknik som Christina förmedlade kunde jag med gott resultat genomföra min praktik på Kungliga Operan, Antonia i Hoffmanns äventyr. Kombinationen av Karin och Christina har för mig varit väldigt lyckosam, jag lyckades lägga ihop alla pusselbitar de gav mig till en teknik som så småningom förde mig in på den repertoar jag alltid velat sjunga.
 Christina var även till stor hjälp då jag sjöng min första Pamina och Liu på Norrlandsoperan. Vi har fortfarande mycket kontakt men ses tyvärr sällan nuförtiden.

När jag flyttade tillbaka till Malmö efter Operaskoleåren blev det naturligt att jag fortsatte jobba med Karin och med erfarenheterna och den nya lättare höjden fortsatte vi jobba på en lite tyngre repertoar.

Inför min första Wagner roll, Sieglinde som jag sjöng i Riga 2007 var Karin det bästa stöd man kan tänka sig. Jag har hört en inspelning med Karin som just Sieglinde och det är en av de absolut bästa jag hört. Hon gav mig de ovärderliga nycklarna till Wagnersång. Hur man levererar text i låga läge,slankt och effektivt och hur man bygger upp till höjdpunkter utan att  expandera rösten för tidigt.
Jag märkte att när jag sjöng så så blev jag inte trött alls. På samma sätt förberedde vi sedan Elisabeth i Tannhäuser och jag kunde därmed med god framgång 2010 lägga ytterligare en drömroll till repertoaren.
 Så har vi sedan jobbat vidare år efter år och senast idag, när jag kom till henne med de hiskeliga och höga koloraturer som Irene i Rienzi skall kasta ur sig i snabbt tempo, kunde hon på två timmar få mig att flyga över de ställen som jag med mindre lyckat resultat forcerat mig genom på kammaren hemma. Jag är så full av beundran och tacksamhet att jag får fortsätta ta del av Karins enorma kunnande och inspirerande personlighet. Jag önskar alla sångare att ha en Karin i sina liv.