Så har det då hunnit bli dagen efter min premiär och bara en dag och en föreställning återstår innan hemresan. Tänker tillbaka på en helt fantastisk månad här i Detroit.
Tänker också tillbaka på veckan före avresan.
Vad glad jag är att jag lyckades få det amerikanska visumet i tid, överlevde tidernas värsta matförgiftning på nattåget till Stockholm och att jag några dagar senare, tack vare pappa, lyckades få ut mitt rekommenderande brev från posten utan giltig ID ( passet med visumet i låg i försändelsen) Ja, det var verkligen drama in i det sista....
Här i Detroit har jag fått lära känna underbara människor som tagit hand om mig på bästa tänkbara sätt, de har tagit med mig ut från de döda innerstads kvarteren och har fått uppleva det trevliga och välkomnande Amerika igen som jag kom i kontakt med under min Jenny Lind turné sommaren 2001.
Jag har fått jobba med en riktigt bra regissör, fantastisk dirigent och mycket bra sångare och allt detta kröntes igår slutligen med min Senta debut.
Denna roll som jag under de senaste åren fått en del erbjudande om att göra men som jag haft stor respekt för och därför väntat med.
Under min sommar i Bayreuth fick jag möjlighet att jobba genom rollen med fantastiskt inspirerande coacher, och jag lyckades göra den till min.
Senta är ju en ung flicka, hon bör därför inte låta som sin egen mormor tycker jag, vilket är risken när man besätter med väldigt dramatiska röster.
Det går utmärkt att sjunga rollen lyriskt och det är så inspirerande med all fantastiskt vacker musik!!!
Nu hoppas jag att jag kommer att få möjlighet att sjunga partiet många gånger framöver. Jag hoppas även att jag får möjlighet att komma tillbaka till Amerika och jobba.
Det har varit en allt igenom positiv upplevelse.
Roligt att så många följt mina små berättelser härifrån.
Klart slut från Detroit. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar